söndag 19 januari 2014

Nöjd med din kropp

Sitter i soffan med en tjock mysig filt och försöker få halsen lite bättre. Vaknade med hals ont och hade svårt att svälja, så idag blir det ta det lugnt hemma :) Tänkte passa på att göra det där inlägget jag skrev om tidigare i veckan, angående storlekar, kroppen och alla olika åsikter man får höra hela tiden. Och frågorna som alla ställer sig själva, Är jag fet/smal? Är jag normal? Kan jag någonsin bli normal? Vill jag bli normal? Ja ni förstår nog själva.

Jag har själv varierat i storlek under åren och har varit både 'knubbig' och ' tunn'. Just nu mår jag faktiskt uppriktigt bättre över min kropp. Jag tränar och är ganska liten men är rätt vältränad och musklig istället för bara 'smal'. I vilket fall som helst så får alla någonting ibland kritik för storleken man har på sin kropp. Det varierar från person till person, tjejer, killar, åldrar, kulturer, ja ni förstår nog vad jag menar. Men vart man än åker och hur man än ser ut får man alltid höra det ena eller det andra, för smal, för tjock.

De flesta tjejer jag träffar pratar om angående 'storlek' eller vad vi ska kalla det, så brukar de flesta tycka  att man ska vara smal och slimmad. Jag har höt kommentarer om att jag är för tjock, blickar och viskanden om mitt, såkallade hull. Medans när jag snackat om samma sak med killar så har de flesta reagerat med att säga att de vill ha en tjej med lite kött på benen. Då får jag ofta höra att jag är för smal, att jag bara är skinn och ben och att det inte är friskt.

Så vem ska man lyssna på? Tjejerna som vill ha den minsta storleken och strävar efter storlek 0 (XS). Eller killarna som vill ha en tjej med lite kött, lite former och någon som snarare är en storlek 8 (M).


Man kan ju alltid fly från konflikterna och kommentarerna genom att täcka alla delar av kroppen, att skita i sin storlek på kläder och gömma sin kropp i bagy jeans och tjocktröjor exempelvis. Att undvika kläder som framhäver ens kropp och som får en att se kropps neutral ut.

Man hör ju olika från olika åldrar också såklart. Det en tjej i 20 års åldern anser kvinnans ideal att vara behöver ju inte stämma in på någon i medel åldern. Samma med män såklart. 

Så man ställer sig lätt mot väggen och ifråga sätter sig själv. Står extra länge framför spegeln på morgonen för att man inte kan bestämma sig för den snygga outfiten som visar upp och framhäver kroppen eller den enkla utvägen, något neutralt som inte drar till sig uppmärksamhet. Tillsist händer det motsatta, man slutar försöka, vill inte se sig själv i spegeln och bara undviker allt som har med sig själv att göra. Allt som får en att må bra.


Att jämföra sin kropp med andras är något man alldeles för lätt hamnar i och gör. Man kolar lite extra på hur folk ser ut, deras kroppar, deras kläder och stil. 

Vad ser du dig själv som? Tjock, smal, normal, missnöjd, nöjd? Mat. Något som får en att må ännu sämre om man är osäker på sig själv. Mobbad av andra eller får konstant kommentarer om hur 'onormalt' smal eller tjock man är. Kommentarer som 'shit du äter ju ingenting' till 'vilket berg du har på talriken' är ju inte direkt stöttande och lugnande kommentarer. 

Om man inte är nöjd med sig själv, vem ska då vara nöjd med dig? Man blir skör och får ett konstigt humör. Man blir arg, deprimerad, ledsen eller liknande. Men frågan är, ska man verkligen lyssna på vad människor säger? Är det verkligen hela poängen vad folk tycker och tror så länge du själv är nöjd? Du har ju inget att förklara för någon. Frågan man måste fråga sig själv är, är jag nöjd med hur jag ser ut.


Kommentarer och ord. Blickar och kroppsspråk. Man kan ju inte kontrollera hur andra agerar mot hur du ser ut, men du kan kontrollera hur du reagerar. Bli nöjd med dig själv, är du inte det är det det första du behöver bli och jobba på. Tycker du att du är för stor eller för liten så är det bara att jobba hårt på det, men det viktigaste är att fråga sig själv och rent ut sagt skita i vad andra sagt och yttrat sig om. 

Jag är nöjd och jag möter, som många andra, varje dag människor som är kritika, men jag kan verkligen inte bry mig mindre. Jag ser ut som jag gör för att jag är nöjd med mig själv och har jobbat hårt. Träning och rutiner. Så spelar det verkligen någon roll vad du hör folk säga om dig? Eller är du tillräckligt stark för att gå med självsäkerhet, ha kläder du trivs i och som framhäver din kropp? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar